*~Rest In Peace~*

Jag hade tänkt att skriva om hur sjukt förbannat roligt vi hade i Bolmsö, mina släktningar och jag. Och det hade vi verkligen och det finns ingenting i världen som kan få mig att ångra att jag åkte med. Men till alla er som följde med kan jag bara säga "Tack, tack för tre helt underbara dagar". Men istället för att beskriva i detalj allt som hände, så finns det något ännu jobbigare att berätta.

Imorse gick en väldigt nära vän både till mig och familjen bort. Efter lång plågan av smärta och dödsångest, så har hon nu lämnat oss i en enorm sorg och saknad. Monica Olsson blev 49 år ung och har påverkat mitt liv hur mycket som helst. Monica min ängel, du har ställt upp och alltid funnits i mitt liv och det kommer du för alltid göra. Vem ska nu komma med plumpa kommentarer?Vem ska nu kommentera idol tillsammans med oss?Vem ska nu dyka upp en vardagskväll och dricka kaffe?Vem ska nu älska mammas nubbesill och janssons frästelse?Fan Monkan jag saknar dig som fan. Tror nog inte du förstår vad du betydde för våran familj.

Visst hade du hade dina dagar då livet kändes fullkomligt skit och värdelöst, men du bad alltid om ursäkt för det, trots att vi alla förstod vilket helvete du gick igenom. Din bortgång kom alldeles för hastigt och framförallt alldeles för tidigt. Det känns så sjukt overkligt att du, som alltid har varit en starkt och självständig kvinna inte längre finns i mitt och min familj liv. Det känns fan inte rätt. Men du ska i alla fall veta att du aldrig någonsin kommer att bli bortglömd. Jag är enormt tacksam för att ha haft dig i mitt liv i 22 år. Hade hoppats på fler, men nu får du i stället följa mig i mitt hjärta och min själ. Älskar dig så mycket Monica och det gör ont att behöva säga "Farväl" till dig. Men vi ses i Nangiala min vän.

Farväl är ej för alltid

adjö är inte slut

I mina tankar finns du,

där finns du alltid kvar