lördag 12 juli 2008

Livet kommer alltid att ha olika vägar men inte alla leder dig in på trygg mark.

Regn, regn å åter regn. Jaa vad säger man, you people out there with en grön lawn, Grattis!!!För er så är det säkert roligt,eftersom ni nu slipper dra ut vattenslangen och vattna blommorna. För det är ju sååååååååååååå jobbigt liksom=)Men å abdra sidan så är det rätt mysigt att sitta här hemma hos min pappa och höra regnet piska mot fönsterrutan, och i samma senario se min daddio städa som aldrig förr. Väldigt komiskt och underhållande måste jag säga.

Jaa, det är lördag idag och jag ska inte göra ett smack idag, vilket faktiskt känns otroligt skönt. Tankarna i mit huvud kan nu få en chans att hinna landa lite, innan det är dags för nya intryck och händelser. Det går inte en dag utan att jag ständigt förundras över vad som försigår i vissa människors huvud och vad som får folk att göra det ena efter det andra mot sig själv och mot andra. I går loggade jag in på msn och började prata med en kompis som jag inte snackat med på ett tag. Hans namn på msn var "R.I.P Broshan, hälvete" och jag undrade ju givetvis vem det var som hade dött (frågade liksom lite för ni vet nyfikenhetens skull). Men när han svarade vem det var, så höll jag på att ramla av stolen. En gammal bekant/vän, som jag gått i skolan med, grillat med, druckit öl med och ja som jag faktiskt känner hade blivit mördad i torsdags kväll 21.2o. Asså jag förstår inte, vart e den här världen på väg? Nu umgicks jag inte med killen och jag står honom inte alls nära, men ändå. Ush näääää fy fääään!
Efter att den första chocken hade lags sig, så började jag göra mig i ordning för nu började det bli middagsdax hos min kusseluring! Hon och hennes pojkvän bjöd på jätte god mat, roliga spel och gott vin, en kort sagt trevlig kväll.
Nu sitter jag hemma hos faderkakan min och slappar framför das computer. (You know me, the no-life-er). Det händer ju ibland att jag besöker min kära papi för en stunds vuxen tid, men vi båda vet alltid att det inte brukar bli så mycket vuxentid after all. Men eftersom jag ändå är här så sällan, så blir det så skönt eftersom man försöker få plats med så mycket. (If ya know what I mean änna). Men pappa du ska veta att jag älskar dig oavett hur ofta eller hur sällan vi ses. Du kommer föralltid att vara i mitt liv, no matter what. Jag tror nog att jag känner så som jag gör för dig, på grund av att vi inte ses varje dag. Vi tar liksom vara på varandra då vi ses och gör allt vi kan för att förgylla våran tid tillsammans. Utan dig, så hade mitt liv inte varit så perfekt och bra som det idag är. Du är en av fem ädelstenar som jag inte klarar mig utan. Vad vore liksom Tarzan utan sin Jane, vad vore B1 utan B2, vad vore himmeln utan sina klara stjärnor och vad vore jag utan dig? Precis ingenting. Älskar dig pappa!

*Daddio och Jag. Jag älskar dig*