Carpe Diem

Jaa asså va fasen gör man när livets väg bara typ vänder. I somras när jag och min familj var på det alltid lika roliga och vackra bolmsö, så spådde mina kusiners mamma mig. Och jag som i princip inte tror på någonting tyckte ju givetvis att detta lät jo-men-tjenare-att-detta-fungerar. Men jag är ju inte sämre än någon annan och började min mentala övertalning och besökte Anette (Notera då att jag kände mig något dum när man satt för att bli spådd med kort).

Men i alla fall Anette bad mig ställa en fråga (jag sa inte frågan högt, utan tänkte den bara) och sen började hon att lägga ut korten. Frågan som jag var så spänd att få svar på var "hur kommer mitt liv se ut om ett år).

Svaret blev bland annat att jag skulle bli ovän med en väldigt nära person. Mamma och jag hade en liten period när vi var i luven på varandra hela tiden. 1-0 till Anette *wiiieee*. Dessutom så skulle jag ha skaffat mig en pojkvän. Anette trodde att det eventuellt kunde vara Micke igen (well sorry Anette, du hade fel=)) 1-1 till mig. Jag träffade en annan i stället. En underbar och bättre kille, som vill mitt bästa! Det tredje var att jag skulle ha flugit ut ur mitt trygga bo? Min enda tanke var "Va? Ska jag lämna mamma? Egen lägenhet, jo men tjenare" 2-1 till Anette

Men nu står jag här och har idag varit på en lägenhetsvisning idag. JAG ÄR KÄÄÄÄÄÄR! En kanon söt lägenhet, som passar min smak alldeles ypperligt. En 2:a på 62 kvm, ljus, bra planerad och i ett bättre område än Biskopsgården. Jag har haft den här känlsan i magen nu i snart ett halvår och den vill inte försvinna. Och har väl den här känslan etsats sig fast i både hjärta och hjärna, så är den svår att få bort. Jag vill flytta till ett eget. Vill få vara mig själv och få ro om bara mig. Känner att det är dags nu. *Well for fuck sake, ge mig lägenheten"Men åter till rubriken. Idag befinner sig större delen av befolkningen i en evig stress situation. Det är karriär här, barn där, pengar, lägenheter, skilsmässor, ja det är mkt runt omkring en hela tiden. En sak som jag har lärt mig på senaste är att någon gång under dagen, stanna upp, ta ett andetag och fundera över vad man i egentligen håller på mig. Vad man egentligen utsätter sig själv för. För mig verkar det som om allt äntligen kommer att lösa sig. Så till alla där ute som nu funderar över vad som ska hända i framtiden "SKIT I DET". Glöm dagens alla beskymmer, imorgon kommer faktiskt nya. Lär er att leva i nuet och ta vara på det ni har. Ni anar inte hur lyckligt lottade ni är.

Nu har jag varit djup nog och nu ska jag stänga ner den här skiten. SOV GOTT NU !!!!