onsdag 21 januari 2009

i don't care how you get here, just get here if you can, i need you right here right now!


Hmm ja nu tänkte jag då sätta fart att börja med det som typ alla andra människor på den här jorden verkar göra. Just det, släng dig i väggen blondinbella nu kommer Johanna och det är dags för att börja blogga igen. Men ja det är ju det att det inte är så enkelt att komma på vart man ska börja liksom, men i mitt fall så är det så enormt mycket som har hänt på sista tiden. Om man kollar på självaste blondinbella, så verkar hon ju vara rätt schysst på den här tekniken att locka folk till hennes blogg, men dansa kan hon då fan inte:P I mitt fall, så har jag tur om jag lyckas få min kusin att läsa min blogg och att jag lyckas med en kombination av upp på tå-snurra runt-en paus och ner på foten igen (eller va fan nu Tony snackar om). Han e en mycket rolig prick han den dära.

Hmmm så vad har då hänt i mitt enkla lilla liv sen sist??? Well jag har ju kommit hem från det helt sinnesjukt underbara Thailnad (som jag ju VERKLIGEN inte vill tillbaka till *säkert*). Jag kan verkligen rekommendera Phuket i Thailand, för ett mer enkelt, humanitärt, underbart land och invånare får man nog leta efter. So get your cute buts down there=)

Ja jag återvände då till det alltid lika charmiga Sverige i mitten på oktober och det kändes ju lagom roligt,eftersom jag visste vad som väntade mig. Tjatiga boende, många och tunga arbetspass och mödosamt slitande. Och det ska ni veta att när man jobbar 100% inom vården med kvällar, dagar och helger, så jobbar man helt sjukt mycket. Men men tyvärr är det ett nödvändigt ont att göra och jag är ärlig när jag säger att jag innerst inne glad över att jag har ett jobb.

En dag i oktober, så satt jag och en kompis hemma hos mig och hade typ absolut inget för oss. Som ni vet så har alla brudar en förmåga att kunna babbla om totalt oväsentliga saker i flera timmar (egentligen fan va trött jag blir på oss. Vi borde skaffa oss en hobby eller nått). Ja ja i vilket fall som helst, så fick jag ett mess av en kompis som gjorde att jag höll på att baxna och ramla av stolen. Sms:et lät ungefär så här: "Hej, det är någonting som jag länge velat fråga dig, men inte vågat. Kan inte vi träffas någonstans snart och bara ha sex. Ingen behöver få veta något" Detta sms svarade jag på ungefär så här: "ööööhhhhh hmmm njaaaa asså vi e ju kompisar och jag ser inte på dig på det sättet, men aa jag blev ju lite rörd, men jag tror inte det". Det roliga med det hela är att sms:es fortsatte och slutade med att det var ett höstskämt och att man skulle skicka det vidare till fler dumma som tror på alla dom ser och hör:P Jag menar hur jävla rolig kan man vara liksom...Blir så förbannad!!!!

Detta mess fick i alla fall mig att skicka det vidare till en kille som heter Johan. Denna Johan träffade jag via en kompis som heter Therese. Dom började prata via en community som heter netlog.se och han kom ner till Göteborg för att träffa henne. Och givetvis så befann ju sig Johanna på första parkett för att spana in denna pudding som Tessie fått nyperna i. Men väl nere i Göteborg, så visade det sig att dom inte alls var intresserade av varandra och dom slutade som vänner och Johan återvände till dom värmländska skogarna och Arvika. Efter det att han installerat sig i sin mycket tjusiga lägenhet i Arvika, så började vi snacka konstant via msn. Efter ett tag så visade det sig att vi hade så enormt mkt gemensamt och allt kändes så bra med honom. Så tjejer,sorry jag lyckades få tag i en av dom där få killarna som är så nära ordet perfekt. Han är allt det där som jag letar efter hos en kille. Asså tänk er att få känna sig som nummer ett i alla lägen oavsett. Så den 25 november 2008 blev vi tillsammans och sen dess har vi setts ungefär en hel månad och det har varit så underbart att bara få ha honom nära mig. Han bor tyvärr i Arvika (vilket för er loosers ligger 26 mil från mig) och det är tufft att inte kunna träffas varje dag. Men ni ska veta att jag älskar denna mannen och han har tillfört mitt liv så mycket kärlek, glädje och andra känslor jag inte kan sätta ord på. Känner mig lyckligare än på väldigt länge.

Neo, min älskade unge har fyllt 6 månader. GRATTIS MIN PRINS<3

Sen den 19 januari så fick jag en visning på en lägenhet, som låg i Biskopsgården. Väldigt söt och fin lägenhet, men området suger ju hästpung. Så jag tackade faktiskt nej till den och rätt var det var så damp det ner ännu en visning på en lägenhet i Backa. BETYDLIGT bättre område. Så det verkar som att Anette (mina kusiners mamma) hade rätt när hon spådde mig. År 2009 kommer bli det bästa året för mig.

Nu pallar jag inte skriva mer just nu, men jag lovar och svär (scouts honor) att jag inte ska dröja för länge med nästa uppdatering. Och Johan, du är i mina tankar varje dag, varje minut, varje andetag och varje sekund. Älskar dig och du har gjort mkt lycklig<3

1 kommentar:

Everyone Can Be Loved sa...

Tack för dom fina orden älskling...speciellt der dedikerade rubriken. Älskar dig <3